Details

Studies on warfarin treatment with emphasis on inter-individual variations and drug monitoring

by Osman, Abdimajid

Abstract (Summary)
Waran används sedan 60 år som blodförtunnande läkemedel för att förebygga eller förhindra progress av blodproppssjukdom. I Sverige behandlas årligen cirka 1 % av befolkningen med waran. I Östergötland uppskattas antal waranpatienter till cirka 3000. Waran hämmar enzymet VKORC1 som ansvarar för vitamin K omsättningen i kroppen. Vitamin K behövs som kofaktor för flera koagulationsfaktorer.Behandling med waran är förenad med en svår balansgång och kräver en noggrann dosering. Stora skillnader i dosbehov mellan olika individer, beroende på ärftliga och miljöfaktorer, gör waran till ett svårhanterligt läkemedel. För låg dos medför otillräcklig effekt och därmed risk för minskat skydd mot blodproppssjukdom. För hög dos leder till allvarliga blödningskomplikationer. Uppskattningsvis 1 – 3 % livshotande blödningsfall registreras årligen efter waranbehandling. Därför måste behandlingen kontrolleras noga med analys av protrombinkomplex (PK) och dosjusteringar göras med ledning av resultaten. Två olika metoder finns att använda för mätning av PK. I Norden och i Japan används Owrens metod (utvecklat i Norge under 40- och 50-talet av Paul Owren). I de flesta andra länder används Quickmetoden (utvecklat i USA under 30-talet av Armand Quick). Den senare metoden är förenad med stora variationer mellan olika analyslaboratorier. I Norden, däremot, där Owrens metod används finns det ofta bra överensstämmelse mellan olika laboratorier i PK-resultat. Beroende på vilken PK-metod som används, kan samma patient få olika warandoser vilket ökar risker för under- eller överbehandling.Vi har i samarbete med flera sjukhus och antikoagulationsmottagningar (AK-mottagningar) i sydöstra Sverige studerat dels mekanismerna bakom skillnader i warandos mellan olika patienter, och dels tittat varför de olika PK-metoder skiljer sig så mycket som de gör.I studien har vi identifierat genetiska varianter av enzymet VKORC1. Av de undersökta patienter som gick på waran under längre tid, har vi identifierat en grupp som markant skiljde sig från de övriga. Denna grupp hade warandoser som var betydligt lägre än de övriga. När vi kartlade deras arvsmassa, fann vi att lågdospatienterna hade genvarianten VKORC1*2. Dessutom hade patienter med denna variant svårigheter att få stabila PK-värden. De gjorde också fler besök på AK-mottagningar än andra patienter. Vi har därför konstaterat att en del av de problem som är förenade med waranbehnadlingen kan förklaras av VKORC1*2 varianten. Vetskap om denna variant skulle troligen underlätta behandlingen framför allt under inledningsfasen då patienter med VKORC1*2 riskerar blödningar på grund av överdosering.Vi har identifierat att provförspädning enligt Owrens metod är nödvändig för harmonisering av PK-resultatet mellan olika länder. Quickmetoden använder inte förspädning av patientprov till skillnad från Owrens metod. När vi modifierade en Quickmetod genom att förspäda prover enligt Owrens metod noterade vi en bra överensstämmelse mellan de två olika metoderna. Däremot var resultatet sämre utan provförspädning. Vi anser att Quickmetoder kan uppnå lika bra resultat som Owrens metod om prover förspäds som i Owrens metod. Det skulle gynna patienter som reser mellan olika regioner eller länder och leda till en bättre övervakning av waranbehandling internationellt.I studien har dessutom en metod för mätning av waran i blodet utvecklats. Metoden som är den enda i sitt slag i Norden ger möjlighet att studera hur läkemedlet beter sig i kroppen. Vi har med denna metod kunnat upptäcka patienter som har onormala nedbrytningar av waran.
Bibliographical Information:

Advisor:

School:Linköpings universitet

School Location:Sweden

Source Type:Doctoral Dissertation

Keywords:MEDICINE; Chemistry; Clinical chemistry; Warfarin; VKORC1; Haplotype; Prothrombin time; INR

ISBN:978-91-85715-45-9

Date of Publication:01/01/2007

© 2009 OpenThesis.org. All Rights Reserved.